 |
Narkotika m.m.
Narkotika utgöres enligt narkotikastrafflagen (1968:64, 8§) av "läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som
1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller
2. av regeringen förklarats skola anses som narkotika enligt lagen."
Narkotikaförteckningarna utfärdade av läkemedelsverket (tidigare av socialstyrelsen) förtecknar de ämnen som är narkotika. Förteckningarna är f.n. fem. De aktualiseras när nya medel behöver ställas under kontroll.
Narkotikamissbruk omfattar allt icke-medicinskt bruk (och icke-vetenskapligt bruk) av narkotika.
Narkotikaberoende (tidigare kallat narkomani) är ett tillstånd som uppkommer efter en tids narkotikaanvändning, i en del fall redan efter ett eller två rustillfällen. Ett narkotika- eller drogberoende utmärks enligt Världshälsoorganisationens (WHO:s) definition av "ett tvång att ta medlet för att uppleva dess psykiska effekter". Narkotikaberoendet blir en starkt styrande faktor i missbrukarens tillvaro och driver honom eller henne att fortsätta sitt narkotikaintag även om detta ger besvärande störningar eller svåra skador för missbrukaren eller andra. Den gamla termen fysiskt beroende beskriver ett psykiskt beroende som också följs av abstinensbesvär och toleransutveckling.
Abstinensbesvär är plågsamma omställningsreaktioner när en missbrukare nyktrar till efter en tids fortgående missbruk. De kan vara övervägande kroppsliga som vid heroinmissbruk eller övervägande psykiska som vid amfetamin- eller haschmissbruk. Abstinensbesvären går över efter några dagar (i enstaka fall efter några veckor) men gör tillnyktringen svårare.
Toleransutveckling innebär att verkan av en viss dos narkotika minskar efter upprepat intag. För att nå samma effekt som tidigare måste missbrukaren öka dosen. Toleransutveckling förekommer vid bl.a. heroinmissbruk och kokainmissbruk samt ibland även vid haschmissbruk. Så kallad "omvänd tolerans" (sensitisering) innebär att mindre doser fordras för att framkalla ett rus. Detta kan göra ruseffekterna mycket svårberäkneliga. Omvänd tolerans kan förekomma vid missbruk av bl.a. kokain.
Dopningsmedel omfattar två huvudkategorier, nämligen rättsligt reglerade medel och idrottsligt reglerade medel. De rättsligt reglerade medlen omfattar syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. Enligt lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (1991:1969) bestraffas bl.a. olovlig framställning, överlåtelse och innehav av de reglerade medlen. Konsumtionen är straffri. Påföljden för dopningsbrott är fängelse i högst två år och för ringa dopningsbrott böter eller fängelse i högst sex månader.
Idrottsligt reglerade medel är sådana ämnen som medlemmar i idrottsrörelsen ej får använda under träning eller tävling. De omfattar de rättsligt reglerade dopningsmedlen, peptidhormoner, samt vissa läkemedel som urindrivande medel (minskar kroppens vattenhalt och därmed dess vikt), smärtstillande medel m.fl. Vissa narkotika, t.ex. amfetamin och kokain, räknas också som dopningsmedel i idrottssammanhang.
Källa: Polisen
Vill du läsa mer
» Narkotikalagstiftning i Sverige
» Sammanställning av narkotikarelaterade lagar
» Målet för svensk narkotikapolitik
» Internationell narkotikakontroll
» Lag om vård
» Narkotika m.m.
|
|
